BrilleochSkutt

Lunch, broccolisoppa med v.b.paj

Eltons arbetskamrat Fanny har skadat en klo och måste ha bandage på tassen. Eltons andra arbetskompis Joppe, var hemma med sin sjuka matte i dag. Dom roar oss gott på våra raster med sin lek, kul att titta på, men svårt att fota.

Så har även dom vågat sig fram i dagsljus.

I går när vi kom från stallet, var det fyra stycken uppe på tomten. Elton gick före mig och när jag kom runt husknuten hade han redan hunnit upp på trappen och där stod han och tittade på rådjuren under björken, och dom tittade på honom. Men när dom fick syn på mig drog dom. Utan att Elton jagade efter, utan att jag bad om ett stanna kvar. Han fick direkt beröm, och när vi kom in blev det skinka. Duktigt, tycker jag!

Mammas hare i Älvsjö

Det har redan gått åt mer ved än vad vi gjorde av med på hela förra vintern. Tur att vi har mycket kvar. Men det är lättare att plocka veden från vedboden än från den som ligger staplad ute under plåt. Så idag när vi fick en bonus-ledig dag passade vi på att flytta in lite ved.

En del tycker att det finns för många sälar, andra tycker att det finns för mycket val. Jag undrar varför det är så tyst om rådjuren. I vårt land har det varit ett jäklars liv om vargen de senaste åren. Jag kan inte förstå hur det går ihop när vi har rådjuren att jämföra med.

 Det finns forskare som påstår att det finns x antal rådjur i vårt land. Hur kan dom vara så säkra på det, det kan lika gärna var 10 000 fler.

 Rådjuren är så många att naturens ballans med människan är rubbad. Dom skövlar Våra trädgårdar. Finns det rådjur går det helt enkelt inte att hålla en odlad trädgård om man inte har barrikaderat sin mark med höga och täta el-stängsel.

 Rådjuren har totalt förlorat all naturlig respekt för människan, dom kan till och med gå så långt att dom tar sig upp på Våra terrasser och skövlar blomkrukor och fågelbord. Dom tar mer än dom behöver och dessutom förstör dom och lämnar efter sig trasiga krukor, brustna stjälkar, avknoppade buskar och spillning på trappen.

 Och för att inte tala om vilka problem dom ställer till med i trafiken. På smågator i tätort, på landsväg och på motorväg, inte någonstans kan man köra lugnt utan att vara osäker på en eventuell krock med ett av dessa odjur. Tänk vilken stress, vilken oro och vilket lidande dom ställer till med. Och tänk hur många Vi är som faktiskt drabbas av detta problem.

 Men det kanske värsta av allt, dom sprider fästingar med smittor som borrelia och tbe till både oss och våra husdjur. Jag bara undrar, hur länge ska Vi behöva stå ut med detta? Det är förskräckligt!

 Det är ingen som förstår hur Vi har det här i Stockholm. Halva landet består av norrlänningar som äger så mycket skog att dom aldrig behöver lyfta ett finger för att tjäna pengar för sitt leverbröd, å blir dom hungriga frampå småtimmarna går dom bara ut i sin skog och skjuter sig en rådjursjävel. Därför ska Vi behöva stå ut med denna rådjursmardröm. Det är inte rättvist!

 Rådjuren har också rätt att leva, men fasen inte i Våra trädgårdar, på Vår bekostnad!

 Jag höjer min röst för jämvikt, rättvisa och ballans i vår värld. 



Ps. (Pia, detta behöver inte du läsa) texten skall läsas med en ton av sarkasm, och den omskrivna obalansen kan man väl säga är en smula personlig och bottnar i att jag känner för många som uttalar sig för hårt om att få jaga andra svenska djurarter...