BrilleochSkutt

Vinbärslandet är rensat

Johnny har tagit fram en stengång

och jag har sått lavendel, kattmynta och dofttärt.

I dag slog björkarna ut hemma hos oss.

Här står Johnny på huvudet men snart ska stallet stå här.

Nu går han plättlätt uppför våra trappor, men det är svårare nerför. Här blev han sittandes när han skulle följa med Miriam upp men ångrade sig halvvägs och ville tillbaks ner igen.

Han har även börjat visa ett visst intesse för fåglar. På jobbet är vårbruket igång, traktorerna är ute och sprider skit, harvar och sår på åkrarna. Det drar till sig mås- och kråkfåglar i mängder, till Eltons glädje. Han är helt döv för mig när han ser fåglarna på åkerbacken. Han kan dra iväg långt ut på fälten om jag inte lyckas stoppa honom innan han sticker iväg efter dem.

Miriam har flyttat upp från källaren. Nu sover hon i soffan och äter i köket. Det är bra för om någon vecka kommer en till katt att flytta in hos oss och jag tror att det blir en bra invänjning om hon börjar med att installeras i källaren.

Vi har stängslat, nästa helg kommer Hotten och Zigge.

Johnny var ut en sväng på vattnet.

Vi fikade ute för första gången.

och vi var på kalas.

Just nu är det ganska mycket på jobbet. Och när man inte jobbar är det minst lika mycket som man vill hinna med. Elton behöver ett bad, vi har dragit oss för det eftersom han har fästinghalsband på sig. Han har iallafall inte haft en enda fästing sen halsbandet åkte på.

Miriam har börjat gå ut mer och mer. Elton har börjat tycka om Miriam tror jag. Han ser riktigt glad ut när hon väljer att vara med oss. Och han försöker få igång henne till lek, men då ser hon lite besvärad ut.

I gårkväll var vi trötta och gick å la oss tidigt, för tidigt tyckte Elton. Han hade svårt att komma till ro och lärde sig att ta sig ur sängen själv, men inte tillbaks upp igen.

I morse glömde han bort att hålla reda på mig när jag gick till hästarna för att morgonfodra dem. Han har varit lite slarvig på sista tiden med att följa mig och ofta när jag ropat på honom har han inte lyssnat alls så jag struntade i honom i morse. Det var nog bra gjort för han blev helt förtvivlad när han inte hittade mig. Resten av dagen har han vartit superlyhörd, följsam och lydig.



Med sitt koppel i munnen. Jag vill gärna uppmuntra hans lust till att bära på saker.

För att få Elton att sluta skälla på alla hundar som han inte känner har jag en gång om dagen stannat till vid Brosjön. Där finns en badplats, en stor parkering och där strålar massa motionsspår samman. Man möter alltid hundar på promenad där. Vi har även åkt in till Tumba och gått i den typen av miljö.

Jag tycker att det går ganska bra. Men jag har bestämt mig för att jag inte vill banna honom när han gör fel eller skäller. För det enda resultat jag såg av det var att han lärde sig att jag blir dum när han skäller. Han fortsatte att skälla samtidigt som han strävade bort från mig. Det är ju det sista jag vill, att han ska sträva bort från mig. I alla lägen vill jag att han ska söka sig till mig.

Så nu är det godis i fickan och massor av lockande och beröm som gäller. Jag kände mig endå aldrig bekväm med att neja och fya. Men han vet vad nej betyder. Ibland när vi busar och han biter för hårt i mig, blir jag bara still och säger ganska tyst, dovt och långsamt, nej. Han släpper direkt.

Sen var det det där med vardagslydnaden. Jag är inte tillräckligt motiverad för att träna på saker som jag själv tycker är oviktiga. Däremot är det roligt att träna på andra saker.

Han blir bättre och bättre på "stanna", vi håller på att lära oss "ligg". När jag säger "Elton" vill jag att han ska ta ögonkontakt. "Sitt" är han superduktig med. "Kom" fungerar om inget annat kallar för mycket på hans uppmärksamhet. Vi tränar på "loss", men han släpper alltid det han har när jag ber om "sitt" så där råder nog en viss förvirring ännu.

Annars kan han vara med oss när vi äter utan att tigga. Han kan gå i koppel utan att dra. Och jag vågar ha honom lös i våra vardagsmiljöer som på jobbet och hemma för jag litar på att han själv håller reda på mig och följer med mig. Så egentligen är han redan allt jag vill ha hos en hund, förutom det där skällandet. Men det jobbar vi ju med så det blir nog också bra så småningom.

Snart kommer även Hotten och Zigge att flytta hem. Jag tror faktiskt att Briljant och Skutt känner sig lite ensamma och kommer att bli väldigt glada över att få hem sina större kompisar.

Vi har fått hem en solbänk till läsidan.


Det blommar i gräsmattan.


Hästarna fäller vinterpälsen i rasande fart.

När vi är hemma är han där jag är. I sängen, i soffan, under bordet, på mattan eller ute med hästarna. Men på jobbet kan han inte hänga med överallt. Därför har han fått en egen plats där han får vara själv för det mesta.

Det är så skönt att se att han känner sig trygg på sin plats. Jag har aldrig behövt "tvinga" dit honom. Jag bara öppnar dörren och säger att jag kommer snart så går han själv in och lägger sig.

Platsen är i tjejernas omklädningsrum. Vi har alla lite olika tider. När någon annan kommer in då han är där brukar han bara titta vem det är och sen sova vidare. Något annat han gör ganska ofta är att samla ihop alla skor. Han tycker om att ha dem vid hans plats. I bland hittar han även någon strumpa eller vante då tar han dem med.

Som tur är biter han inte på sakerna han samlar ihop, han bara samlar ihop dem. Och ännu mer tur är det att tjejerna i vårt omklädningsrum inte blir sura på hans samlande av andras saker. Det går ju att stänga in det man vill ha ifred i skåpen. Men så länge inget går sönder tycker nog de flesta att det bara är gulligt.

Elton, 5 mån, nytrimmad, uppställd och supersnygg!

Musse sov över hos oss i helgen som var. Han kan gå i trappor, uppför och nerför och han klarade även av våra trappor utan problem. Elton såg på när Musse obehindrat tog sig upp och ner. Nu kan även Elton gå uppför. Vi var glada när han höll sig på ett plan, nu får vi vara glada att han inte går ner själv iallafall. Undrar hur lång tid det hade tagit för honom att lära sig gå uppför om inte Musse kommit och visat honom?

När gangsterpojkarna busar i Bettys bedd får hon hålla till godo med Musses lek-korg.

Nu är det vår i luften! Miriam har tagit första steget ut sen vi flyttade till huset.

Vår lurviga puff som var så gullig med yvig lugg, långa polisonger och spretigt skägg på hakan har varit iväg på trimning. Han kom hem som en vacker liten Cockerspanielpojke, om möjligt ännu sötare nu.

När Elton Skulle iväg på trimning fick vi ha Musse här hos oss. För vår del var det en jättebra lösning, det var så roligt att ha Musse hos oss så vi tänkte inte så mycket på att Elton inte var hemma. Musse fick hänga med mig i samma vardagsrutiner som Elton är van vid. Tex fick han träffa Joppe på jobbet. Och jag passade på att fota dem.

Vi fick massor av tipps i fredags när vi träffade "hundvetaren". Så nu har jag massor att träna på och tänka på och försöka lära mig. Hon tolkade Eltons skällande som osäkerhet. Och hon sa att spaniels överlag är känsliga för att snappa upp sinnesstämningar. Hon sa att jag måste bli starkare och tydligare i min säkerhet och mitt ledarskap.

Jag har ju mest strävat efter att bygga upp ett ömsesidigt förtroende och önskar kunna ha en så fri hund som möjligt som kan och vill hänga med mig på det mesta. Vi har inte haft så många regler mer än att han inte får hoppa upp mot oss när vi sitter och äter.

Men nu ska vi försöka börja träna lite mer på "vardagslydnad". Som tex. att han ska sitta och vänta på att jag säger ok du kan gå ut nu, eller ok du får komma in nu istället för att bara rusa in/ut när jag öppnar dörren. Den största utmaningen i det ligger nog i att jag själv måste kräva detta av honom varje gång. Han lär sig nog snabbare än jag vad som gäller.

Med hjälp av vardagslydnads träningen ska mitt ledarskap bli tydligare för Elton och det kan hjälpa honom att känna sig säkrare i allmänhet. När han skäller i oönskade lägen ska jag inte acceptera det längre. Jag ska direkt neja och vid behov ta tag i honom för att avbryta och få honom att släppa fokus på det han skäller över. Så fort han tystnar ska han få beröm. 

Hon sa även att när han känner sån osäkerhet inför andra hundar är det onödigt att "tvinga på honom" massa onödiga möten. Det är bra om vi kan ta promenader och möta främmande hundar på lite avstånd så ofta som möjligt, men jag behöver inte pressa honom att hälsa på främmande hundar i onödan. Vi känner och kan umgås med Betty, Joppe och brorsan Musse. Det räcker för nu. Om jag vill att han ska lära känna fler hundar bör vi börja med att ta gemensamma promenader utan att hundarna får hälsa på riktigt.

Så, från och med nu ska vi altså inte skälla åt andra hundar!

Nu har jag vägt Elton igen. Han fortsätter att växa, nu väger han 10,6kg. Tycker även att han börjar få ett lite näpnare ansikte trots den lurviga, långa (och nu även smutsiga) pälsen.

Han är jätteduktig med rumsrenheten. Nu säger han tydligt till om han behöver gå ut. Kallar jag in honom gör han det han ska först, sen kommer han.

Hans nya favoritgrej är kopplet. Eftersom hästarna har flyttat hem och numer bor i en hage med el-tråd håller jag Elton kopplad tills elen är avstängd. Han har altså gått mycket i koppel de senaste dagarna. Det går bra men helst vill han ha en bit av kopplet i munnen. Och när han inte behöver vara kopplad bär han ändå med sig kopplet själv.

Fortfarande bär jag honom i våra trappor hemma. Dom är ganska smala och branta, kanske därför han inte försöker lära sig gå i dem. Men jag tycker att det är bekvämt att veta var man har honom när han inte tar sig själv upp och ner. Då kan även Miriam få ha sin mat ifred.

I morgon ska vi träffa en som kan och vet mer om hundar än jag. Förhoppningsvis kommer jag att få lite goda råd eller tipps på hur jag ska hantera Eltons skällande/inställning till främmande hundar. Och nästa vecka ska han hem till sin uppfödare på en övernattning med trimning. Jag är väldigt spänd och nyfiken på båda resultaten.

Första fästinen plockades från Elton förra veckan (måste köpa sånt där fästinghalsband på apoteket).

Såg första sädesärlan på jobbet idag.

Har sett en räv och en grävling på vägen hem. Har sett några fasaner och massor av rådjur. Och i dag såg jag två tranor som hoppade på fältet mitt emot Marieberg.

blogg.se har jobbat hela helgen med en jättestor uppdatering. Därför har jag inte kunnat logga in på sidan och ingen har kunnat kommentera på sidan.

Brille och Skutt har flyttat hem. Vi har massor av foton som bara ligger och väntar på att läggas ut här.

Kommer snart!