BrilleochSkutt

Fiskarna har också fått en stund denna helg och nu är det läge för en snabb presentation. Överst i bild är vår största guldfisk Vivaldi, som ibland har problem med sin simblåsa. Nederst från vänster syns Gucci, Filippa, Hugo och Fendi. Malen syns inte på bilden, ligger troligtvis och gömmer sig. Filippa och Hugo är avlade, födda och uppväxta i detta akvarium. Vilket vi är otroligt stolta och glada över att ha lyckats med. Vivaldi, Gucci och Fendi fick vi tillsammans med Mozart och Bethoven "lilla Buken" för två år sedan. "Lilla Buken" dog först. Mozart dog när vi flyttade akvariet för att ha visning av lägenheten. Och vår första mal dog när vi flyttade till huset. Så nu är vi inne på mal nr två.

Jag hittade en gamal bild från feb 2007 då Filippa och Hugo bara var ägg/yngel och bodde i en bebis-bur för att inte bli uppätna av de äldre.

Talgoxar, blåmesar och nötväckor har flygit skytteltrafik till vårt matningsställe. Hela dagen!

...mer julgrejor


...och mer blod, så i morgon blir det spårträning men Elton!

Och så har jag köpt en overall till Elton. Superfånigt! Men eftersom det fastnade så hemskt mycket snö i hans päls tänkte jag att det kanske kunde vara en bra ide endå. Men då smälte all snö bort.
Vi har provat overallen i alla fall, jag skrattade gott åt honom påklädd, själv verkade han inte bry sig alls.
Bilder kommer om det blir nå mer snö nån gång.

Mamma och pappa fick låna Elton. Han fick nyttig miljöträning och beröm för sitt uppförande. Vi är glada att det gick så bra, men nu är det skönt att ha honom hemma igen. Elton själv är nog mest trött (och mätt efter alla köttbullar).
 

Vi kunde inte hålla oss längre. Nu när snön har kommit och vi har fått upp eldningsrutiner för att hålla värmen i huset. Julkartongen är öppnad och pyntet börjar hitta till sina nya platser. Vi har öppnat glöggen och bakat lussekatter. Nu får det vara hur mörkt, kallt och snöigt som helst, för vi har tjuvstartat julen.

Idag tinade jag upp blod och klöv för sjätte gången. Jag mätte ut ett 80 m långt spår. Jag vet inte om jag kanske går för fort fram eller inte. Men när jag lägger lite kortare spår är ju hela övningen över på några sekunder, och jag vet att han klarar av att hålla sig fokuserad längre än så. Och det är ingen tvekan om att han gillar spårningen. Det regnade när jag la spåret så jag väntade inte mer än ca 15 min innan vi gick det. Jag använde det sista av blodet vilket betyder att jag i snitt använt en halv deciliter blod per spår.

Den här gången satte jag på sele och lina lite längre från spårstarten så att han skulle få chans att själv söka upp spåret. Han var ivrig som vanligt, hittade spåret ca fem- sex meter från starten. Sen gick det fort, han irrade bort sig lite två gånger, den ena gången hamnade han på fel sida om en stor gran, men han löste problemet själv, tog ett helt varv runt granen och kom rätt på spåret igen. Jag hängde inte alls med och fick därmed se vad bra det är att ha en riktig spårlina, den löper fint med i hundens spår genom ris och runt träd. Den andra gången gick han rakt fram när spåret vek av lite, det löste han också själv, efter ca tre meter i fel riktning vände han helt om tillbaks till spåret och följde det sen hela vägen till klöven.

Han vill inte ta klöven. En gång har han burit den hem. Jag har fått en ny klöv, från hjort. Nästa gång vi spårar ska jag testa den istället.

Första riktigt frostiga morgonen(förra helgen). Elton undersöker isen på vattenpölarna.

Sök på "Elton och glaskulan" på youtube!

http://www.youtube.com/watch?v=5tGbewmTe-k