Ny träningsstrategi
För att få Elton att sluta skälla på alla hundar som han inte känner har jag en gång om dagen stannat till vid Brosjön. Där finns en badplats, en stor parkering och där strålar massa motionsspår samman. Man möter alltid hundar på promenad där. Vi har även åkt in till Tumba och gått i den typen av miljö.
Jag tycker att det går ganska bra. Men jag har bestämt mig för att jag inte vill banna honom när han gör fel eller skäller. För det enda resultat jag såg av det var att han lärde sig att jag blir dum när han skäller. Han fortsatte att skälla samtidigt som han strävade bort från mig. Det är ju det sista jag vill, att han ska sträva bort från mig. I alla lägen vill jag att han ska söka sig till mig.
Så nu är det godis i fickan och massor av lockande och beröm som gäller. Jag kände mig endå aldrig bekväm med att neja och fya. Men han vet vad nej betyder. Ibland när vi busar och han biter för hårt i mig, blir jag bara still och säger ganska tyst, dovt och långsamt, nej. Han släpper direkt.
Sen var det det där med vardagslydnaden. Jag är inte tillräckligt motiverad för att träna på saker som jag själv tycker är oviktiga. Däremot är det roligt att träna på andra saker.
Han blir bättre och bättre på "stanna", vi håller på att lära oss "ligg". När jag säger "Elton" vill jag att han ska ta ögonkontakt. "Sitt" är han superduktig med. "Kom" fungerar om inget annat kallar för mycket på hans uppmärksamhet. Vi tränar på "loss", men han släpper alltid det han har när jag ber om "sitt" så där råder nog en viss förvirring ännu.
Annars kan han vara med oss när vi äter utan att tigga. Han kan gå i koppel utan att dra. Och jag vågar ha honom lös i våra vardagsmiljöer som på jobbet och hemma för jag litar på att han själv håller reda på mig och följer med mig. Så egentligen är han redan allt jag vill ha hos en hund, förutom det där skällandet. Men det jobbar vi ju med så det blir nog också bra så småningom.
Jag tycker att det går ganska bra. Men jag har bestämt mig för att jag inte vill banna honom när han gör fel eller skäller. För det enda resultat jag såg av det var att han lärde sig att jag blir dum när han skäller. Han fortsatte att skälla samtidigt som han strävade bort från mig. Det är ju det sista jag vill, att han ska sträva bort från mig. I alla lägen vill jag att han ska söka sig till mig.
Så nu är det godis i fickan och massor av lockande och beröm som gäller. Jag kände mig endå aldrig bekväm med att neja och fya. Men han vet vad nej betyder. Ibland när vi busar och han biter för hårt i mig, blir jag bara still och säger ganska tyst, dovt och långsamt, nej. Han släpper direkt.
Sen var det det där med vardagslydnaden. Jag är inte tillräckligt motiverad för att träna på saker som jag själv tycker är oviktiga. Däremot är det roligt att träna på andra saker.
Han blir bättre och bättre på "stanna", vi håller på att lära oss "ligg". När jag säger "Elton" vill jag att han ska ta ögonkontakt. "Sitt" är han superduktig med. "Kom" fungerar om inget annat kallar för mycket på hans uppmärksamhet. Vi tränar på "loss", men han släpper alltid det han har när jag ber om "sitt" så där råder nog en viss förvirring ännu.
Annars kan han vara med oss när vi äter utan att tigga. Han kan gå i koppel utan att dra. Och jag vågar ha honom lös i våra vardagsmiljöer som på jobbet och hemma för jag litar på att han själv håller reda på mig och följer med mig. Så egentligen är han redan allt jag vill ha hos en hund, förutom det där skällandet. Men det jobbar vi ju med så det blir nog också bra så småningom.
Kommentarer
Trackback
