BrilleochSkutt

Vi fick massor av tipps i fredags när vi träffade "hundvetaren". Så nu har jag massor att träna på och tänka på och försöka lära mig. Hon tolkade Eltons skällande som osäkerhet. Och hon sa att spaniels överlag är känsliga för att snappa upp sinnesstämningar. Hon sa att jag måste bli starkare och tydligare i min säkerhet och mitt ledarskap.

Jag har ju mest strävat efter att bygga upp ett ömsesidigt förtroende och önskar kunna ha en så fri hund som möjligt som kan och vill hänga med mig på det mesta. Vi har inte haft så många regler mer än att han inte får hoppa upp mot oss när vi sitter och äter.

Men nu ska vi försöka börja träna lite mer på "vardagslydnad". Som tex. att han ska sitta och vänta på att jag säger ok du kan gå ut nu, eller ok du får komma in nu istället för att bara rusa in/ut när jag öppnar dörren. Den största utmaningen i det ligger nog i att jag själv måste kräva detta av honom varje gång. Han lär sig nog snabbare än jag vad som gäller.

Med hjälp av vardagslydnads träningen ska mitt ledarskap bli tydligare för Elton och det kan hjälpa honom att känna sig säkrare i allmänhet. När han skäller i oönskade lägen ska jag inte acceptera det längre. Jag ska direkt neja och vid behov ta tag i honom för att avbryta och få honom att släppa fokus på det han skäller över. Så fort han tystnar ska han få beröm. 

Hon sa även att när han känner sån osäkerhet inför andra hundar är det onödigt att "tvinga på honom" massa onödiga möten. Det är bra om vi kan ta promenader och möta främmande hundar på lite avstånd så ofta som möjligt, men jag behöver inte pressa honom att hälsa på främmande hundar i onödan. Vi känner och kan umgås med Betty, Joppe och brorsan Musse. Det räcker för nu. Om jag vill att han ska lära känna fler hundar bör vi börja med att ta gemensamma promenader utan att hundarna får hälsa på riktigt.

Så, från och med nu ska vi altså inte skälla åt andra hundar!