BrilleochSkutt

Nu är Elton 7 månader. Jag har hört att det brukar kallas för spökåldern. Hunden går in i en ny utvecklingsfas i livet när det händer mycket i den lilla kroppen vilket kan sätta spår i beteende och karraktär.

Elton har haft en period då han har varit jätte mysig, go och glad. Han har varit väldigt lyhörd och följsam. Det har tillockmed gått att sära på Musse och Elton mitt upp i deras vilda brottningsmatcher bara genom att kalla på dem åt olika håll, vilket var helt omöjligt för ett tag sedan.

Men nu de senaste dagarna tycker jag att han har börjat bli lite mer orolig och nervös. Kanske är det spökåldern som dykt upp. Till exempel tappade jag ett kellogs paket i golvet en morgon, han blev jätterädd och har sedan dess inte velat vara med mig i köket när jag äter frukost. Och han är mer känsloladdad än tidigare. Reagerar kraftigt på ett nej och blir lika glad över att se mig efter bara ett par minuter i ensamhet som efter ett par timmar ensam.

Han har tappat lite av sin nyfikenhet. Tar hellre det säkra för det osäkra och stannar där det är hemma och bekant. Lugn, ro och trygghet är viktigt nu. Som nöjdast är han när han får sitta i knät.

Han har börjat med två saker som väckt minnen från min barndom till liv. Precis som Dino har han böjat stampa med bakbenen när man kliar på "rätt ställ" och han har upptäckt att det går att sova i en trappa.

Något som fortfarande är som det alltid har varit är iallafall lusten att leka. Att jaga och att jagas eller dragkampa är kul.