Viltspår
Jag fick en rådjursklöv och en burk blod av en kamrat. Så jag passade på idag när jag var ledig och vädret var vackert att lägga ett spår. Ganska rakt, inte så långt, kanske 25-30 m. Doppade klöven i blod och släpade den i ett snöre samtidigt som jag droppade blod i spåret. Klöven lämnade jag i spårets slut och så tog jag en omväg hem igen.
Hämtade Elton. Vi tog en kort promenad först. En bit ifrån spåret stannade vi och han fick på sig sele och lina. Sen gick vi lite närmre, han fick nosa runt tills han hittade spåret. Först stod han ganska länge och bara luktade på samma ställe, men sen började han sakta att följa spåret. Han såg lite osäker ut. Han hade nosen i backen hela tiden och rörde sig försiktigt, långsamt framåt.
Ungefär halvvägs tappade han spåret och började nosa runt lite snabbare i olika riktningar. Då stoppade jag honom så att han inte skulle irra bort sig för långt. När han hittade spåret igen började han följa det tillbaks i fel riktning. Då stoppade jag honom igen och påvisade rätt riktning.
Så kom han rätt på klöven där han stannade och bara tittade på den. Jag berömde massor och försökte ge en skinkbit som belöning, men han ville inte ha. Han stod bara helt allvarligt och tittade på klöven. Först när jag tog klöven och började gå hemåt samtidigt som jag fortsatte att prata överdrivet glatt och tala om hur duktig han varit släppte hans allvar och han blev sprallit glad och mer nyfiken på klöven.
När vi kom hem igen busade vi lite. Men när jag sen började pula med annat pep han iväg. Det har hänt två gånger förut att han dragit iväg hemmifrån själv. Båda gångerna har det varit för att följa efter Musse och Betty när de promenerat förbi. Han kom inte när jag ropade så jag gick för att leta rätt på honom. Vi möttes där jag började lägga spåret. Han tyckte nog att det var kul att viltspåra. Jag fick bra lust att på en gång lägga ett nytt spår. Men det får nog vänta någon dag innnan vi gör det igen.
Hämtade Elton. Vi tog en kort promenad först. En bit ifrån spåret stannade vi och han fick på sig sele och lina. Sen gick vi lite närmre, han fick nosa runt tills han hittade spåret. Först stod han ganska länge och bara luktade på samma ställe, men sen började han sakta att följa spåret. Han såg lite osäker ut. Han hade nosen i backen hela tiden och rörde sig försiktigt, långsamt framåt.
Ungefär halvvägs tappade han spåret och började nosa runt lite snabbare i olika riktningar. Då stoppade jag honom så att han inte skulle irra bort sig för långt. När han hittade spåret igen började han följa det tillbaks i fel riktning. Då stoppade jag honom igen och påvisade rätt riktning.
Så kom han rätt på klöven där han stannade och bara tittade på den. Jag berömde massor och försökte ge en skinkbit som belöning, men han ville inte ha. Han stod bara helt allvarligt och tittade på klöven. Först när jag tog klöven och började gå hemåt samtidigt som jag fortsatte att prata överdrivet glatt och tala om hur duktig han varit släppte hans allvar och han blev sprallit glad och mer nyfiken på klöven.
När vi kom hem igen busade vi lite. Men när jag sen började pula med annat pep han iväg. Det har hänt två gånger förut att han dragit iväg hemmifrån själv. Båda gångerna har det varit för att följa efter Musse och Betty när de promenerat förbi. Han kom inte när jag ropade så jag gick för att leta rätt på honom. Vi möttes där jag började lägga spåret. Han tyckte nog att det var kul att viltspåra. Jag fick bra lust att på en gång lägga ett nytt spår. Men det får nog vänta någon dag innnan vi gör det igen.
Kommentarer
Trackback
