Jaktlydnad
Tredje kurstillfället, nu först började vi stöta på svårigheter. Vi började med lite svårare linföringsövningar, det gick bra ända tills några av oss skulle koppla lös hundarna. Då hade jag svårt att hålla Elton i rätt position, han svävade ut från mig, så det får vi träna mer på.
Sen tränade vi stanna kvar med större svårighetsgrad och olika störningsmoment. Det gick bra, men jag märkte att Elton redan där byggde upp lite stress. Det var nog det momentet där vi satt hundarna och lämnat dem och sedan den stora arga röda hanen skulle gå slalom mellan de sittande hundarna som Elton vände från positiv till negativ. Han satt kvar men efter det försökte han smita undan till min högra sida hela tiden. Som om han plötsligt förstod att från min vänstersida ställs det krav på honom. Dessutom började han bli gnällig och pipig.
Därefter var det skottträning. Det gick bra, men sen skulle han hämta in dummyn direkt efter skott. Han hämtade dummyn, men när han skulle tillbaks till mig blev han nojjig och tog beslut att lämna av hos Johnny istället. Jag fick fortsätta att kalla på honom så tillslut kom han till mig med dummyn, men det var med stor tveksamhet. Per-Åke sa att nästa gång ska vi intensivträna skott och göra det till något riktigt festligt för Elton. Han sa att detta inte är någon ovanlig reaktion och det är lätt att träna bort. Själva grunderna sitter som de ska.
Sedan skulle hundarna stanna kvar, vi lämnade dem och Per-Åke lossade ett skott. Ungefär hälften av hudarna lämnade sina platser då, Elton en av dem. Så mer stannakvar övningar med svårare störningar och mer skotträning.
Vi avslutade med ett nytt moment. Sök. Vid det laget var Elton kraftigt skeptisk och inte längre road alls. Svansen låg tryckt mellan benen och han spanade efter Johnny hela tiden. Övningen gick ut på att hundförarna en och en gick upp i skogen med varsin dummy, lämnade dummyn och gick tillbaks till sin hund. Sedan skickade vi upp hundarna en och en i skogen för att söka rätt på sin dummy. Alla hundarna kom tillbaks med sin dummy, även Elton. Vilken tapper kämpe!
Efter kursen träffade vi nästa kursgäng, däribland en liten ung cocker tik som hette Myra. Elton och Myra blev vansinnigt förtjusta i varandra och det var väldigt kul att se dem leka helt på Myras villkor. Tyvärr slutade det hela med att Elton fick en ordentlig utskällning av den stora arga röda hanen.
Behöver jag säga att vi var trötta efteråt?
Sen tränade vi stanna kvar med större svårighetsgrad och olika störningsmoment. Det gick bra, men jag märkte att Elton redan där byggde upp lite stress. Det var nog det momentet där vi satt hundarna och lämnat dem och sedan den stora arga röda hanen skulle gå slalom mellan de sittande hundarna som Elton vände från positiv till negativ. Han satt kvar men efter det försökte han smita undan till min högra sida hela tiden. Som om han plötsligt förstod att från min vänstersida ställs det krav på honom. Dessutom började han bli gnällig och pipig.
Därefter var det skottträning. Det gick bra, men sen skulle han hämta in dummyn direkt efter skott. Han hämtade dummyn, men när han skulle tillbaks till mig blev han nojjig och tog beslut att lämna av hos Johnny istället. Jag fick fortsätta att kalla på honom så tillslut kom han till mig med dummyn, men det var med stor tveksamhet. Per-Åke sa att nästa gång ska vi intensivträna skott och göra det till något riktigt festligt för Elton. Han sa att detta inte är någon ovanlig reaktion och det är lätt att träna bort. Själva grunderna sitter som de ska.
Sedan skulle hundarna stanna kvar, vi lämnade dem och Per-Åke lossade ett skott. Ungefär hälften av hudarna lämnade sina platser då, Elton en av dem. Så mer stannakvar övningar med svårare störningar och mer skotträning.
Vi avslutade med ett nytt moment. Sök. Vid det laget var Elton kraftigt skeptisk och inte längre road alls. Svansen låg tryckt mellan benen och han spanade efter Johnny hela tiden. Övningen gick ut på att hundförarna en och en gick upp i skogen med varsin dummy, lämnade dummyn och gick tillbaks till sin hund. Sedan skickade vi upp hundarna en och en i skogen för att söka rätt på sin dummy. Alla hundarna kom tillbaks med sin dummy, även Elton. Vilken tapper kämpe!
Efter kursen träffade vi nästa kursgäng, däribland en liten ung cocker tik som hette Myra. Elton och Myra blev vansinnigt förtjusta i varandra och det var väldigt kul att se dem leka helt på Myras villkor. Tyvärr slutade det hela med att Elton fick en ordentlig utskällning av den stora arga röda hanen.
Behöver jag säga att vi var trötta efteråt?
Kommentarer
Trackback
